Vad är det egentligen med livet, vad är det som styr över de saker vi råkar ut för, varför får en del mer elände än andra?
Borde inte livet vara lättare?
Borde det inte finnas mer omtanke för andra och en empati i vad som sker?
Tyvär så är vårat samhälle styrt av andra regler än förståelse.
Tyvärr är människan i grunden egoistisk.
Tyvärr så är egennyttan större än omtanken.
i ett liv där siffror styr, där vi har en stat som bestämmer över oss, där de styrande är mer orolig över sin inkomst och tjänsten som inbringar det hela, där de styrande oroar sig mer över sitt aktieinnehav och fondkapital, än vad dom är över att ta ansvar för det land dom valts att ta hand om. Där blir den vanliga dödliga, den lilla mannen/kvinnan väldigt liten och obetydlig.
En mycket sorglig utveckling.
Vi kan se det på många sätt.
Hur sjuka tvingas ut i arbete som har sönder dom ännu mer.
Hur företag kan med ekonomisk vinning kan förändra lagstiftning för att passa deras agenda.
Hur lätt det blivit för staten att gömma sig bakom beslut som ej är helt klara i sin tolkning.
Vi vanliga, vi som röstar, vi som dör på marken. Vi är inget värda.
Vi är bara de siffror som skapar landet, vi är bara de kronor som fyller deras fickor. Vi är fullt ut ersättningsbara utan att bli saknade.
Nummer på en enhet kan alltid överflyttas till ersättninngsenhet.
Allt detta medans våra styrande leker med vårat land och försöker klappa sig själva på axeln att dom är bäst.
Allt detta medans åsikter ej räknas bara för att det inte stämmer med deras världsbild.
Jag skulle lätt kunna bo i en skyddad värld, där mina vänner säger att "-Så som vi lever, lever alla andra. Doom som inte gör det räknas inte."
Jag skulle lätt kunna säga att "-Det finns väl inga problem?!" om jag hade en skyddande bubbla runt mig.
Jag skulle lätt kunna peka finger och säga "-Ni är dumma, ni FÅR inte tycka så!" om jag hade en sandlåda att leka i själv.
Men jag som människa måste respektera andra, jag måste kunna hjälpa andra.
Jag har inte ett land att leka med...........
